Har spenderat de senaste dagarna som sjukling i Kriberg hos Dennisen.
Det har varit råmys, förutom vädret då :( Och förutom den kollektiva mobbningen som dom utförde på mig.

Men nu är jag hemma, sjukare än någonsin med en hosta som vägrar att försvinna.
Klockan är 02.08 och jag funderar på att sova.

En tanke slog mig idag. Om man slutar leta efter kärleken brukar den uppenbara sig ganska fort, det har jag märkt. Men nu dom senaste månaderna har jag inte alls försökt hitta en kille, men ändå så har ingen kille hittat mig heller. Jag menar, hur svårt ska det vara? Fast det kan å andra sidan ha att göra med att så fort jag träffar en ny kille så ser jag honom som en potentiell pojkvän och synar honom från topp till tå och hittar något fel på han. Jämt..
Eller så kan det vara så att jag forfarande är lite för fäst vid en pojke från förr och vill hitta en likadan kille med enda skillnaden att jag inte vill ha ett svin.

Nåja, tiden får ha sin gång, jag kommer nog hitta någon så småning om :)

Nu ska jag slagga!
Puss